Vad symboliserar ett dansband?

Ett dansband är en musikgrupp som spelar populärmusik som är tacksam att dansa till. Takten är 4/4 och vanligast är att man dansar foxtrot eller bugg. Dansbandsmusiken har sina rötter i schlager, swing, country, jazz, rock och även gammeldans. Under 1970-talet kom begreppet dansbandsmusik och dansband, och det blev också en egen genre. Dansmusiken har sin största utveckling i Sverige, men har spridit sig till Finland, Norge och Danmark. Dansbandsmusiken har också fått en egen dag, och den firas första söndagen i september.

Dansbanden

Förutom en sångare, är de vanligaste instrumenten elgitarr, elbas, trummor och keyboard. Vissa dansband har även musik i form av saxofon (Ingmar Nordströms och Thorleifs) och dragspel (Wizex). Numera är det vanligt att blås och stråk sköts av syntar, och det gäller oftast vid livespelningar. Dansbanden åker omkring på vägarna i sin buss, med namnet synligt med stora bokstäver. Vissa av banden har fans som följer dem överallt och går på alla deras spelningar. Många dansband har sitt namn efter sångaren och med ett ”s” på slutet. Ett tag var det väldigt populärt att ändra ”s” till ”z” och så stavas det än i dag.

Texterna

Sångerna handlar om kärlek, dans och vänskap. De är romantiska och handlar ofta om hur man finner kärleken på ett dansgolv, eller minnen från förr. Texterna sjungs ofta i jag-form där sångaren berättar hur mycket han/hon älskar någon och att ni ska bli gamla tillsammans. Här i Sverige sjungs det för det mesta på svenska, men vissa låtar är översatta coverversioner från originalspråket, oftast pop-, rock- och countrysånger. Under 1990-talet började dansbanden sjunga mer svenskt material än covers. Samma årtionde började även kända låtskrivare som Lasse Holm, Torgny Söderberg och Gert Lengstrand att skriva låtar åt flera dansband. Det är ganska ovanligt att dansband skriver egna texter, men undantag finns och exempel är: J. Christer Eriksson (Lasse Stefanz) och Mona Gustafsson (Mona G:s orkester och Leif Bloms).